Det var här man hängde

Bar Intim. Minsta möjliga beställning. Kompisarna. Många timmar. Skolk ibland. Vad är på gång? Till helgen. Kärleksbekymmer. Korkade föräldrar. Framtiden som en ocean av vad då? Lumpen väntade som en svart hägring. 

Delar av gänget träffas fortfarande. Tyvärr ofrivillig paus (Covid). Hoppas på ett återupptagande av nostalgitripparna.

En tät berättelse

Som får mig att tänka på min far. Jägare han också. Hans förhållande till de djur han jagade var komplicerat. Jag förstod det aldrig. Han berättade för mig att det hände att han sänkte sitt vapen vid åsynen av en ståtlig råbock som bevakade sitt revir från en upphöjning i skogsbrynet. Kerstin Ekman gör en djupdykning i den pensionerade jägmästaren Ulfs själsliv. Ett slags bokslut över ett liv som präglats av jakten, skogen, jaktlaget, Och hur en ensam varg ställer det han levt för på ända. På återhållen prosa serverar hon en omskakande berättelse. Jakten och vargen är ramen, men det handlar om livet och vad man gjort med sina dagar

Valvakeminne

I "forntiden" närmare bestämt 1970 var jag med i TV-huset vid SVTs valvaka. Jag ingick i IBMs organisation som ställde upp med datorkraft (bastanta stordatorer på den tiden).  Journalistlegendaren Gustaf Olivecrona var projektledare (superduktig). Trevlig fest efteråt när allt var över. Hur det gick? S satt kvar med stöd av VPK.

Skilda världar

Omtalad, diskuterad, storsäljare, men jag orkade inte genom boken. "Nyanserna" får vara för min del. Koryféerna däremot var en bladvändare. Hennes utforskning av folkhemmet fullföljs nu med mordet på Olof Palme som tema. Fiktion med en underton som kopplar till den verkliga händelsen. 

Äntligen!

Torbjörn Flygt är tillbaka. Vi är säkert många som väntat på att få följa Johan Krafts fortsatta livsresa, killen som vi lärde känna i "Underdog" och "Outsider". I den nya boken är han som så många andra klassresenärer fast förankrad i medelklassen. Hur fast? Det hoppas jag boken kan ge svar på.

Nostalgi

I det vackra huset i förgrunden bodde en gång författaren Hjalmar Bergman. Senare huserade där Nerikes Allehanda i folkmun: "Närkes Elände". Det gulfärgade huset i bakgrunden är Örebro Teater. Där i källaren låg i min ungdom jazzklubben Birdland. Många stora artister "jammade" där fram på småtimmarna andäktigt beundrade av oss som trots låg ålder lyckades krångla oss in. Vi var experter på att simulera "övernattningar" hos kompisar. De vita kuddarna som syns i vattnet är antagligen en "installation" i den årliga konstutställningen Open Art.

(Foto: Ronald Enström)


Lundells sjunde

Har läst dem alla. Det faller inte i god jord vad han tycker och säger hos alla - särskilt inte hos kvinnor verkar det som. Är det hans relationer som spökar? Nu är han i alla fall en slemgubbe för många, särskilt yngre kvinnor. Men läs honom inte då! 

Var fjärde man här i landet öppnar aldrig en bok. Han frågar sig varför? Och svarar själv: "Hela litteraturvärlden och humanioravärlden, som man säger från akademiskt håll, är kvinnodominerad. Vi dränks av deckardrottningar och kvinnobok-klubbar."

Han är på spåret, men lite tveksam är jag. Köper inte tvärsäkerheten, finns nog andra skäl också. Men annars ångar han på som vanligt i sjuan som är helt i dagboksstil. Huvud på spiken i mångt och mycket. Delar inte hans uppfattning i allt men triggar tankar och reflektioner hos mig. Men jag är ju man, det kanske det som är grejen. En bok av en man till en annan man. Finns inte så många.

Smeksamt för gommen

Ditekt efter tandläkarbesöket, ingen bedövning som tur vad. Bara några steg bort: Delii Di Lucas mimestronesoppa - Mama mia vad gott! 

Kloka tankar

Av Susanna Popova är journalist och författare. (SVD 3/2)

 "I never read, I just look at pictures", skrev Andy Warhol i en tid då läsning fortfarande hade status. Nu är hans sentens ingen provokation längre, allt fler köper ljudböcker och uttryck som att läsa med öronen passerar obemärkt.

Det är något allvarligt fel med ord som arbetar sig bort från tydlighet. En "ljudbok" är naturligtvis inte en bok. Den insikten visas av ordet "ljuddrama" som har börjat användas om ljudboken, vilket naturligtvis är en helt riktig beskrivning. Ljuddramat fanns förr i radioteatern, en teateravdelning i Sveriges Radio som nu fått konkurrens av förlagsvärlden.

Är det viktigt vilket ord man använder?Författare och många journalister brukar tycka det. Och den som inte gör skillnad mellan en bok och ett ljuddrama missar en grundläggande skillnad mellan de två, nämligen att ett ljuddrama är ett auktoritärt medium.

Berättelsen måste vara så enkel att lyssnaren lätt hänger med. En bok däremot ger läsaren lyxen att sömlöst kunna stanna upp, gå tillbaka, läsa om och fundera på om texten är rimlig eller varför den inte är det. Formen innehåller friheten att reflektera. Nästa steg? Tänk er att förskolor och skolor råkar missa skillnaden mellan en bok man läser och ett ljuddrama, och att skillnaden mellan ett auktoritärt medium och en bok därmed görs osynlig? Att man tror att en ljudbok gör att man kan läsa. Det skulle betyda att den läsning som Warhol raljerade med, skulle tappa i betydelse i sig själv. Därmed skulle också tanke- och analysförmågan prioriteras lägre än förmågan att emotionellt ge sig hän i stunden, "look at pictures". Mig skrämmer det av den enkla anledningen att vi behöver fler som kan genomskåda kommunikation, inte fler som känner en massa saker.

Evander evigt intressant

Per Gunnar Evanders romaner har alltid fascinerat mig. Hans berättelser präglas av pessimism, vånda och rädslor. Ändå tränger humorn igenom, ibland överraskande. Han behöver inte mycket "rekvisita" i form av miljöbeskrivningar och dramatiska vändningar. Det räcker gott med det som händer inom karaktärerna. Och det hanterar han fulländat.

Inspirerande. 

Vinter eller inte?

Igår stilla och krispigt kallt,-18. Isen funderade på att lägga sig. Våra vänner i vattnet signalerade att de förväntade sig ett kosttillskott.

Idag plusgrader, kosttillskottet får vänta. Isen också.


Väntans tider 

Ja, jag vet. Tålamod, tålamod. Förlagen översvämmas av manus från förhoppningsfulla författare. Det sägs att de större förlagen får in över tusen icke beställda manus på ett år. Väntetiden på svar är minst ett par månader. Jag slits mellan hopp och uppgivenhet. Hur realistiskt är det att försöka konkurrera med de redan etablerade och kända författarna om utgivningsutrymmet? Det räcker inte med en släng av hybris -  en blåögd optimism måste till. Den kan jag uppbåda korta stunder. Men resten av tiden ... måste sätta igång med nästa projekt, det enda som hjälper hoppas jag.

Hjärtat klappar

Det har gått elva år sedan vi sålde Cypoint. Varumärket har återuppstått i ny skepnad. Några av våra duktiga medarbetare har gått samman och format det nya Cypoint. Fantastiskt roligt!

Ingen nyhet direkt

Krönikören Hugo Rehnberg reflekterar över att det är så få män som romandebuterar.  Kvinnodominansen är bedövande stor inom hela den litterära sfären. Tråkig utveckling, killarnas röst behövs också. Särskilt i dessa tider då mansrollen ständigt är under lupp. Det behövs olika "ingångsvärden". 


Dags igen!

Förra året inställt på grund av Corona. Ser fram emot att träffa läsare och kollegor igen. Välbesökt event. Senast det begav sig flera tusen besökare.Laddar med välfyllt bokbord och kommer att pitcha för nästa bok som förhoppningsvis kommer ut i vår.


Att klippa av navelsträngen... 

Att lämna manuset till korrekturläsaren känns som point of no return. Ett och ett halvt år har det tagit att komma dit. Vet att jag kommer att ångra mig, att jag skulle fila lite till, men måste intala mig själv att det är dags att sätta punkt bokstavligen talat. Känner en slags tomhet, jag släpper greppet om karaktärerna, de som blivit mina vänner (och fiender ibland). Kan bara hoppas att  de överlever  förlagens närgångna granskning.


Nya familjemedlemmar...

Om en månad kommer de syskonen "Poppie" till vänster intar sonens familj och "Sixten" till höger dotterns. Själv älskar jag hundar, är uppvuxen med dem och varit hundägare under många år. Vet vad det innebär. Mycket tid krävs för de nya familjemedlemmarna. Har varnat, men fått ge mig. Även jag har drabbats av svår sötchock. Nu väntar jag lika otåligt på ankomsten. Det blir nog hundkorgar mm hos oss också. Ser fram emot "valppassningar".

Världen väntar därute

Badflotten här på landet var BB. Nu ska världen upptäckas. Simträningen har börjat. Jag stod en meter från dessa dunbollar när jag tog fotot. Föräldrarna iakttar mig intensivt, men gör inga försvarande utfall mot mig. De har vant sig vid vår närvaro, ser oss kanske som barnvakter och förstår att vi är lika angelägna att deras telningar ska få växa upp och bli starka och vackra gråtrutar. Farorna är många. Vi hoppas att de flyger med mamma och pappa om några veckor bara.

"Bäst före"

För dem som anser det får det bekräftat av  Brasse och de andra välgestaltade karaktärerna i filmen "Bäst före". En tragikomisk historia.  Det är ingen ny film (premiär 2013) som återkommer då och då i diverse tv-kanaler. Såg den igen häromdagen. Många kopplingar till min bok "Gubbjävlar". Får en en släng av hybris och tänker: Varför inte en uppföljare? En film som bygger på boken.

Bara goja ...


Friflygande gojan "Putin"på besök idag. Han knallade runt och såg ut som om han ägde stället. Försökte ta ett allvarligt snack med honom. Problemet är att man får rikta in sig på ett öga i taget. Det tar inte. Det vet han. Så ropar han "pappa". Hjälp! Har jag adopterat honom nu?

Hans favoritplats är annars den stora björken vid biblioteket en bit härifrån. Där har en god överblick över torget. Där roar han sig med att busvissla åt förbipasserande damer. Kråkorna vet inte hur de ska hantera honom. De ser lätt förvirrade ut inför åsynen av denna färgglada entertainer.

Igång igen ...

Pausen är slut. Nya tag med redigeringen av manuset

Att ett manus får vila eller "ligga till sig" vare sig det är planerat eller av nöden frambragt (oj, uråldrig formulering) får en att se brister och luckor i berättelsen.

Det gäller bara att inte vara för klåfingrig. Svår avvägning. Självförtroendet åker berg och dalbana.

Karaktärerna har ändrat skepnad till viss del. Bra eller dåligt - vet inte. Kan bli några justeringar. Men berättelsen håller ihop, vilket är viktigast. 

Krispig morgon inspirerar



Operation flytt avslutad. Tiden inne för att ta tag i redigeringen av manuset igen. Söker inspiration på nya promenadvägar. Isen har lagt sig i de inre vikarna i Stora Värtan.

Bogesundslandet skymtar i fonden, Lidingö några hundratal meter bort på andra sidan viken.

Det får inte hända ...

Ändå gör det så, inte så ofta, men frustrerande så att det räcker och blir över

Redigerar manuset. Kapitel 25, krångligt, fastnar i detaljer. Men så känns det som att jag är igenom (för den här gången).

Måste ta en paus, göra något annat. Loggar ut, reser mig från skrivbordet. Får en känsla av att jag glömt något. Lagrade jag dokumentet?

Loggar in med darrande händer, plockar fram dokumentet. Den gamla oredigerade texten hånler mot mig ...

Ibland överträffar verkligheten dikten...

I min novellsamling "Gubbjävlar" fantiserar jag om vem han är, mannen som sitter vid Rönningesjöns strand och spelar dragspel. Nu vet jag. Hoppas han förlåter mig...

(Foto: Mikael Andersson Täby Direkt)


"Tonerna kommer stötvis och hackar upp melodierna i småbitar. Särskilt njutbart är det inte. Men att han sitter där på helgerna i sin ensamhet med sjön som bakgrund är en vacker bild som förlåter den bristande musikaliska kvalitén. Och modig är han när han för öppen ridå demonstrerar sina musikaliska brister."


Konstnärlig reaktion...

Det är roligt när läsare hör av sig, uppskattande, kritiskt, frågande. Det spelar ingen roll. Viktigt att få reaktioner på det man publicerat. En bild på quiltad liten tavla till exempel som dök upp i mejlboxen.

 
Undrar vad damerna tänker på? Vad säger deras blanka ansikten? Att gubbar är som dom är? Att kvinnor är mer färgstarka, vackrare, klokare? Eller att boken lämnat dem oberörda?. Fritt för tolkningar

Polismästaren med stort hjärta

"Våra elefanter vill bada", sa cirkusdirektören. Polismästaren skruvade på sig. Nog för att han var van vid svåra beslut, men att släppa ut åtta elefanter i Svartån, mitt i stan dessutom. Kunde han verkligen tillåta det? Men hans hjärta klappade för de stackars djuren som fick trava runt  i manegen i en förödmjukande utstyrsel. Och inte hade de det bättre när de var lediga, fastkedjade i trånga tält. Han gav sitt tillstånd.

Inte vet jag om historien bakom bilden är sann, men den satta igång min fantasi när jag såg bilden från 1961. Platsen är nedanför slottet i Örebro.

Recensioner Gubbjävlar

Alltid uppmuntrande ...

"Jag tycker att den här boken är underbar och har en träffsäkerhet med hög igenkänningsfaktor. Boken är lättläst och går snabbt att läsa. Jag uppskattar att varje kapitel handlar om en "ny gubbe". Boken får mig att känna både vemod, sorg, glädje och humor. Jag kommer på mig själv att skratta flera gånger men det finns också ett djup i boken som får mitt hjärta att bli både varmt och ledset."
Kulturell,se

"Humoristiskt med en smula allvar i botten så är Leif Bornviks bok
Gubbjävlar där han gör nedslag i gubbar tankar om livet, kärleken och döden. Gubbjävlar är en välskriven och rar bok med träffsäkra illustrationer av Titti Winbladh. Leif Bornviks skriver genuint och rakt på med bra flyt om gubbarnas trevande och ofta valhänta försök till närhet. De som växte upp i en tid då pojkar inte fick gråta. En bok att skrocka igenkännande till eller läsa för att
försöka förstå Gubbjävlarna i ditt liv. Trevlig och småroligt kommer du ha i alla fall."
Bokbloggen Min bokhylla

"Omöjligt att lägga ifrån mig boken. Sträckläste hela till
slutet. Massor av igenkänningstecken. En hel del spännande och
"crazy" infall. Med visst vemod vände jag det SISTA bladet.
Läsare som köpt boken på Bokus."
Från läsare, publicerad på nätbokhandeln Bokus



Valborg 2020

En annorlunda Valborg ...

Tegnell har förklarat gång på gång
Måste han göra det med en sång

För att de som vägrar att förstå
Kanske bättre följer råden då

De som tror sig odödliga vara
Och på sig själva tänker bara

På Valborg vill man gå på fest
Det blir en svår och viktig test

Två meters avstånd ska alla hålla
Tegnell kan tyvärr ej komma och kolla

Ett steg på vägen...

Projekt "Nätmannen", grovmanus klart och jag drar en lättnadens suck. Slutet blev vad jag hade hoppats på, men det var inte givet - långt därifrån. Huvudpersonens komplexa själsliv vållade mycket huvudbry. Nu väntar den sega, tidskrävande redigeringen...suck igen.

Titti Winbladhs måleri gör mig glad

Äntligen ställde Titti ut. Hon skapar storslagna berättande målningar. Jag hade lyckan att förvärva ett av hennes allegoriska verk som berättar om den ständiga kampen mellan gott och ont. Den skymtar för övrigt till höger på bilden.

Jag har haft målningen på kornet och var lite nervös att jag inte skulle hinna dit i tid. Men nu är den min och den kommer att få en bra plats här hemma.

Mycket trevligt var det på vernissagen, trångt och mycket folk på idylliska Alvikstorpet i Bromma.

Illustrera böcker kan hon också, det har hon visat med egna publikationer och i min bok "Gubbjävlar",

Adalbert Hanzon ser plötsligt en glimt av hopp i sin gubbtrista tillvaro


Adalbert Hanzons liv flyter fram som en trögflytande förorenad flod där han inte förväntar sig annat än att det så kommer att förbli till slutet.

Men så en dag händer något...mer
vill jag inte avslöja om denna lite vemodigt humoristiska skildring av en gubbjävels tillbakablickande och desperata försöka att återknyta till förlorad kärlek.

Jag har läst det mesta av Nessers omfattande produktion. Han är precis som jag bördig från den närkingska myllan. Inbillning eller ej, men när jag läste boken var det hans röst jag hörde, de dialektala spåren fanns där.

 Nesser kan det här med att bygga upp spänning, han är ju främst deckarförfattare, även om just denna bok är håller gränsen flytande när det gäller genre.


Svårläst bitvis, men väl värd att plöja

Anna Gavalda slog igenom 1999 med dunder och brak med novellsamlingen Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans. Trots att hon är berömd, prisbelönt och produktiv har hon inte funnits på radarn hos mig. Men kanske ändå. När jag sorterade om lite i bokhyllan hittade jag denna olästa tegelsten (552 sidor).

Hon är krävande att läsa, Ordflödet tenderar att dränka en, men man stannar kvar.

Hennes språk är modernistiskt, fyndigt, humoristiskt och bär upp den originella och bitvis rörigt presenterade storyn som väcker tankar och reflektioner och en intressant inblick i franskt medelklassliv.

Grön jul

Julen står för dörren, eller rättare sagt, den bankar på med hårda, uppfordrande slag. Allt måste klaffa, bli perfekt. Kraven, förväntningarna tröttar ut oss och bäddar för att den idealiserade bilden av "all in and a super Merry Christmas" sällan klarar att möta verkligheten.

Tänk om vi kunde tona ner alltihop, låta julen bli en vilopaus - t o m låta mobilerna också få vila.
Ja, tänk om ...

Och i morgon, juldagen, startar mellandagsrean. Den sedvanliga blåsningen av köphungriga, prylfixerade konsumenter.

Julen ger numera mest upphov till dystra tankar hos mig,som jag försöker mota bort, när jag i stället borde glädjas åt att jag får vara tillsammans med mina nära och kära.

Gubbarna väcker intresse ...


 Reportern Maria Svensson tyckte att boken stack ut och tog ner mig till Täby Centrum för intervju och fotografering. Just Täby C är en viktig scen för vad som utspelar sig i boken.

På förmiddagar brukade jag sitta på något av caféerna och studera människor, särskilt gubbar i min egen ålder.

Fantasi parat med iakttagelser och, det måste jag erkänna, lite tjuvlyssning gav inspiration och stoff till delar av boken. Länk till artikel:

 https://www.stockholmdirekt.se/nyheter/tabybo-slapper-bok-om-gubbjavlar/repsle!GJCRSyloquaZ63gLq1ziOQ/

Bokälskare trotsade busvädret


Regntunga, folktomma gator i Norrtälje.Ska någon hitta in till Roslagens bokhandel? Lycligtvis var det många som trotsade vädret för att bära hem några gubbjävlar.

Bokhandeln är en riktig pärla inrymd i ett 1700-talshus med en intressant historia. Det bakre rummet där jag satt och signerade var logi för ryska soldater när inte kunde segla hem på grund av att Norrtäljeviken frusit till. 

Jag ser fram emot komma tillbaka i vår till en författarkväll.  

Grönköpings Veckoblad får mycket att ta tag i


Andra vapenstölden hos regeringskansliet på kort tid. Detta och mycket annat ger Sveriges äldsta? satirtidskrift mycket material att plantera i det mikro-Sverige som Grönköping utgör.

Gubbarna uppmärksammas i Länsradion

När jag släppte min första bok Kvarlämnat på perrongen fick jag tillfälle att berätta om den hos Länsradion i Örebro.

Även Gubbjävlar väckte intresse på Länsradion när den släpptes. Radioprofilen Anita König pratade om den i sitt populära program.

Hon gillade den. Det gladde mig att hon fångade kärnan i boken på ett utmärkt sätt. 

"Toalettfranskan" något omständig kanske..

18.11.2019



På engelska mer rakt på sak utan krusiduller menar språkvetaren Lars Melin, intressant föreläsare.

Är svenska ett "ordfattigt" språk. Nej, hävdar Lars. Lånar vi många ord från andra språk?

Ja, det gör vi - det har vi gjort i alla tider. Svenska språkets rötter: 1/3 rent svenska ord, 1/3 från latin och grekiska och 1/3 från tyska.

Litteraturens lördag i Örebro



2000 besökare. Håkan Nesser var dragplåster, talade om sin senaste bok Halvmördaren. Huvudpersonen i boken kan nog med fog kvala in som gubbjävel.

Det var det som gjorde att han tog sig sig tid att prata lite med mig om mina "Gubbjävlar", och boken fick han med sig.

Det fick många andra också - lyckad dag på Örebro Stadsbibliotek.

Merchandice kan vara nice ... eller?

06.11.2019


Rött flagg signalera min hjärna
Men ändå vill jag så gärna

Dra på mig den här på ett event
Men bara om det tas som ett skämt


Det kallas visst för merchandise
Och visst vore det najs


Att nöjd och glad kunna konstatera
Att en t-shirt hjälpte till att sälja flera

Roy Anderssons film inspirerar

01.11.2019

"En duva satt på en gren och funderade på tillvaron heter filmen", såg om den i kväll. Gubbarna i filmen påminde stundtals om mina gubbar, men det jag främst fäster mig vid är hur han fryser scenerna så att man hinner ta in och reflektera.

Slow motion och sparsmakad scenografi, i motsats till action och fragmentering.

Smaka på!

01.11.2019



Inte behöver man köpa grisen i säcken numera när man köper böcker. Här kan du "provsmaka":

https://www.smakprov.se/sok/?sok=bornvik

"Kvarlämnat" har fått en kompis

27.10.2019

Vet inte vad "Kvarlämnat" tycker om att få en lite mindre kompis bredvid sig ...

Två är bättre än en. Tre är ännu bättre. Dom får maka på sig så småningom. Det kommer att ta ett tag.

Romanen med arbetsnamnet "Nätmannen" har nått till stadiet grovmanus, mycket arbete återstår.