Ibland överträffar verkligheten dikten...

I min novellsamling "Gubbjävlar" fantiserar jag om vem han är, mannen som sitter vid Rönningesjöns strand och spelar dragspel. Nu vet jag. Hoppas han förlåter mig...

(Foto: Mikael Andersson Täby Direkt)

"Vid Rönningesjöns strand sitter en gubbe framåtböjd, koncentrerad på en tältstol utan ryggstöd och spelar dragspel, Framför sig har han ett silverfärgat notställ. Hans cykel står parkerad vid en björk intill. Jag undrar hur han får plats med allt på pakethållaren. Han är propert klädd, inte finklädd men näst intill. Det låter som om han repeterar.

Tonerna kommer stötvis och hackar upp melodierna i småbitar. Särskilt njutbart är det inte. Men att han sitter där på helgerna i sin ensamhet med sjön som bakgrund är en vacker bild som förlåter den bristande musikaliska kvalitén. Och modig är han när han för öppen ridå demonstrerar sina musikaliska brister.

Publiken är rörlig, människor som promenerar med eller utan hund och en strid ström av joggare. Det är sällan någon som stannar till och lyssnar. En vinkande hand och ett leende är det han får hålla tillgodo med.

Konstnärlig reaktion...

Det är roligt när läsare hör av sig, uppskattande, kritiskt, frågande. Det spelar ingen roll. Viktigt att få reaktioner på det man publicerat. En bild på quiltad liten tavla till exempel som dök upp i mejlboxen.
Undrar vad damerna tänker på?
Vad säger deras blanka ansikten? Att gubbar är som dom är? Att kvinnor är mer färgstarka, vackrare, klokare? Eller att boken lämnat dem oberörda?. Fritt för tolkningar

Siktar på boksläpp före jul

Tomecom är inne i en djup kris - så är även grundaren, entreprenören Tom. Kvinnan han levt med har lämnat honom. Jag har kommit i mål med berättelsen, men det återstår mycket arbete. Hoppas på boksläpp före jul, men Coronan kan sätta käppar i hjulet..

Polismästaren med stort hjärta

"Våra elefanter vill bada", sa cirkusdirektören. Polismästaren skruvade på sig. Nog för att han var van vid svåra beslut, men att släppa ut åtta elefanter i Svartån, mitt i stan dessutom. Kunde han verkligen tillåta det? Men hans hjärta klappade för de stackars djuren som fick trava runt  i manegen i en förödmjukande utstyrsel. Och inte hade de det bättre när de var lediga, fastkedjade i trånga tält. Han gav sitt tillstånd.

Inte vet jag om historien bakom bilden är sann, men den satta igång min fantasi när jag såg bilden från 1961. Platsen är nedanför slottet i Örebro.

En saga för stora och små

Av Leif Bornvik

Det var engång ett land som hette IT. Detta land befolkades av användarfolket, ett tålmodigt och hårt arbetande folk.

Användarfolket dyrkade flera gudar. Den mäktigaste var Stordatorn. Den var stor och dyr. Man hade byggt ett stort palats för att härbärgera den. I palatset fanns en stor stab av präster. De kallade sig själva dataspecialister. I folkmun hette de vitrockarna eftersom de valt att skruda sig i långa välstrukna rockar, inte för
infektionsriskens skull, utan för att markera sin status.

Vitrockarna hade ett speciellt språk, svengelska, en variant av det kända fikonspråket. Deras språk var helt obegripligt för användarfolket.

Användarfolket fick sällan komma in i palatset. Men, ibland, när de offrat särskilt mycket pengar till Stordatorns underhuggare smågudarna applikationsguden och driftsguden fick de komma in i ett av förmaken där de i nåder fick betrakta stordatorn genom en kraftig glasruta.

En dag kom en märklig man till landet. Han sa att han hette Mr Miniman och med sig hade han en låda som han kallade för minidator. Han ställde sig på Användartorget och visade folket vad denna märkliga tingest kunde uträtta. Folket förundrades.
Lådan kunde göra samma saker som stordatorn, utan att behöva vare sig palats eller vitrockar. De började genast offra till minidatorn och förvånades över att den inte krävde alls lika mycket offergåvor som stordatorn.

Ryktet om Mr Miniman och minidatorlåda spred sig snabbt till stordatorpalatset. Vitrockarna brydde sig in om det hela, utom några av de yngre. De smög sig ut från palatset
förklädda till användare för att beskåda undret. Många kom inte tillbaka. De slog följe med Mr Miniman, vilket förargade de äldre vitrockarna.

Åren gick och stordatorpalatset fick allt svårare att få in offergåvor. Till slut insåg översteprästen att något måste göras. Han kallade till sig användarfolkets hövding och Mr Miniman och tillsammans lyckades de till komma fram till en kompromiss. Vissa offer skulle fortfarande tillägnas stordatorn, speciellt till smågudarna lönesystemguden och storvolymguden.

Det blev efter detta ganska lugnt i landet IT.

Användarna blev så småningom besvikna på minidatorn. Visserligen hade allt blivit mycket bättre. Vitrockarnas makt var inte längre oinskränkt. Ja, vissa användare hade
till och med lärt sig att hantera minidatorn själva. Men ändå, en ny sorts vitrockar började dyka upp. De gjorde sken av att vara på användarnas sida. De bodde på samma platser och använde deras språk. När de på så sätt vunnit användarnas förtroende började de att kräva allt större offer.

En dag komen ung man till landet och påstod att han var son till Mr Miniman. Han kallade sig Mr PC och verkade vara en hyvens kille. PC hade en liten låda med sig som han satte i händerna på användarnas hövding. Under stigande förvåning åsåg användarna hur deras hövding kunde knappa helt på egen hand. Och ännu större blev deras förvåning när hövdingen fick ut samma saker som brukade komma fram ur minidatorn.

"Hurra för Mr PC", skrek de upphetsat. "Lugn gott folk, det här är bara början", sa Mr PC. "Jag lovar att göra er alla till knappare om ni offrar lite till mina gudar".

Vad som sedan hände var en västanfläkt jämfört med när Mr Miniman kom med sin minidator. Mr PC och hans lådor fram som en stormvind i landet. I varje stuga knappade man. Äntligen hade användarfolket fått kontroll över sitt land, och offren var så små att de knappt märktes.

Det märkliga var att palatset med stordatorn stod kvar som det alltid gjort. Men det hade ändrat skepnad och på ett oväntat sätt anpassat sig och till och med blivit vän med både minidatorn och PC-lådorna. Ja, många användare hade till och med dragit sladdar mellan dem för att de skulle kunna prata med varandra ännu mer.

Så levde lyckliga under många år, stordatorn, minidatorn och PC-lådan. Tills en dag en avlägsen släkting till Mr PC kom till landet. Med sig hade han en manick som var så liten att den rymdes i hans handflata. Han påstod att den kunde göra det mesta som PC-lådan kunde göra och dessutom - man kunde ringa med den.

Men det ären helt annan historia ...

Recensioner Gubbjävlar

Alltid uppmuntrande ...

"Jag tycker att den här boken är underbar och har en träffsäkerhet med hög igenkänningsfaktor. Boken är lättläst och går snabbt att läsa. Jag uppskattar att varje kapitel handlar om en "ny gubbe". Boken får mig att känna både vemod, sorg, glädje och humor. Jag kommer på mig själv att skratta flera gånger men det finns också ett djup i boken som får mitt hjärta att bli både varmt och ledset."
Kulturell,se

"Humoristiskt med en smula allvar i botten så är Leif Bornviks bok
Gubbjävlar där han gör nedslag i gubbar tankar om livet, kärleken och döden. Gubbjävlar är en välskriven och rar bok med träffsäkra illustrationer av Titti Winbladh. Leif Bornviks skriver genuint och rakt på med bra flyt om gubbarnas trevande och ofta valhänta försök till närhet. De som växte upp i en tid då pojkar inte fick gråta. En bok att skrocka igenkännande till eller läsa för att
försöka förstå Gubbjävlarna i ditt liv. Trevlig och småroligt kommer du ha i alla fall."
Bokbloggen Min bokhylla

"Omöjligt att lägga ifrån mig boken. Sträckläste hela till
slutet. Massor av igenkänningstecken. En hel del spännande och
"crazy" infall. Med visst vemod vände jag det SISTA bladet.
Läsare som köpt boken på Bokus."
Från läsare, publicerad på nätbokhandeln Bokus



Valborg 2020

En annorlunda Valborg ...

Tegnell har förklarat gång på gång
Måste han göra det med en sång
För att de som vägrar att förstå
Kanske bättre följer råden då
De som tror sig odödliga vara
Och på sig själva tänker bara
På Valborg vill man gå på fest
Det blir en svår och viktig test
Två meters avstånd ska alla hålla
Tegnell kan tyvärr ej komma och kolla

Ett steg på vägen...

Projekt "Nätmannen", grovmanus klart och jag drar en lättnadens suck. Slutet blev vad jag hade hoppats på, men det var inte givet - långt därifrån. Huvudpersonens komplexa själsliv vållade mycket huvudbry. Nu väntar den sega, tidskrävande redigeringen...suck igen.

Titti Winbladhs måleri gör mig glad

Äntligen ställde hon ut - Titti. Hon skapar storslagna berättande målningar. Jag hade lyckan att förvärva ett av hennes allegoriska verk som berättar om den ständiga kampen mellan gott och ont. Den skymtar för övrigt till höger på bilden. Jag har haft målningen på kornet och var lite nervös att jag inte skulle hinna dit i tid. Men nu är den min och den kommer att få en bra plats här hemma. Mycket trevligt var det på vernissagen, trångt och mycket folk på idylliska Alvikstorpet i Bromma.

Illustrera böcker kan hon också, det har hon visat med egna publikationer och i min bok "Gubbjävlar",

Adalbert Hanzon ser plötsligt en glimt av hopp i sin gubbtrista tillvaro

Adalbert Hanzons liv flyter fram som en trögflytande
förorenad flod där han inte förväntar sig annat än att det så kommer att förbli till slutet. Men så en dag händer något...mer
vill jag inte avslöja om denna lättlästa och lite vemodigt humoristiska skildring av en gubbjävels tillbakablickande och desperata försöka att återknyta till förlorad kärlek. Jag har läst det mesta av Nessers omfattande produktion. Han är precis som jag bördig från den närkingska myllan. Inbillning eller ej, men när jag läste boken var det hans röst jag hörde, de dialektala spåren fanns där. En bok som jag sträckläste. Nesser kan det här med att bygga upp spänning, han är ju främst deckarförfattare, även om just denna bok är håller gränsen flytande när det gäller genre.


Svårläst bitvis, men väl värd att plöja

Anna Gavalda slog igenom 1999 med dunder och brak med novellsamlingen Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans. Trots att hon är berömd, prisbelönt och produktiv har hon inte funnits på radarn hos mig. Men kanske ändå. När jag sorterade om lite i bokhyllan hittade jag denna olästa tegelsten (552 sidor). Hon är krävande att läsa, Ordflödet tenderar att dränka en, men man stannar kvar. Hennes språk är modernistiskt, fyndigt, humoristiskt och bär upp den originella och bitvis rörigt presenterade storyn som väcker tankar och reflektioner och en intressant inblick i franskt medelklassliv.

Manus på tork

Jag har låtit manuset till "Nätmannen" fått hänga på tork i två månader nu, skyller på dåligt torkväder. I mitt undermedvetna huserar karaktärerna i den kommande boken. Det bullrar därinne. De vill komma till tals, de har synpunkter på handlingen, de tycker att jag borde gestalta dem på ett annat sätt. Jag håller emot, sätter ner foten och säger åt dem att tagga ner; att det inte är riktigt torrt än

Grön jul

Julen står för dörren, eller rättare sagt, den bankar på med hårda, uppfordrande slag. Allt måste klaffa, bli perfekt. Kraven, förväntningarna tröttar ut oss och bäddar för att den idealiserade bilden av "all in and a super Merry Christmas" sällan klarar att möta verkligheten. Tänk om vi kunde tona ner alltihop, låta julen bli en vilopaus - t o m låta mobilerna också få vila.
Ja, tänk om ...Och i morgon, juldagen, startar mellandagsrean. Den sedvanliga blåsningen av köphungriga, prylfixerade konsumenter. Julen ger numera mest upphov till dystra tankar hos mig,som jag försöker mota bort, när jag i stället borde glädjas åt att jag får vara tillsammans med mina nära och kära.

Gubbarna väcker intresse ...


 Reportern Maria Svensson tyckte att boken stack ut och tog ner mig till Täby Centrum för intervju och fotografering. Just Täby C är en viktig scen för vad som utspelar sig i boken. På förmiddagar brukade jag sitta på något av caféerna och studera människor, särskilt gubbar i min egen ålder. Fantasi parat med iakttagelser och, det måste jag erkänna, lite tjuvlyssning gav inspiration och stoff till delar av boken. Länk till artikel:
 https://www.stockholmdirekt.se/nyheter/tabybo-slapper-bok-om-gubbjavlar/repsle!GJCRSyloquaZ63gLq1ziOQ/

Bokälskare trotsade busvädret


Regntunga, folktomma gator i Norrtälje.Ska någon hitta in till Roslagens bokhandel? Lycligtvis var det många som trotsade vädret för att bära hem några gubbjävlar.

Bokhandeln är en riktig pärla inrymd i ett 1700-talshus med en intressant historia. Det bakre rummet där jag satt och signerade var logi för ryska soldater när inte kunde segla hem på grund av att Norrtäljeviken frusit till. 

Jag ser fram emot komma tillbaka i vår till en författarkväll.  

Grönköpings Veckoblad får mycket att ta tag i



Andra vapenstölden hos regeringskansliet på kort tid. Detta och mycket annat ger Sveriges äldsta? satirtidskrift mycket material att plantera i det mikro-Sverige som Grönköping utgör.

Gubbarna uppmärksammas i Länsradion

När jag släppte min första bok Kvarlämnat på perrongen fick jag tillfälle att berätta om den hos Länsradion i Örebro.

Även Gubbjävlar väckte intresse på Länsradion när den släpptes. Radioprofilen Anita König pratade om den i sitt populära program. Hon gillade den. Det gladde mig att hon fångade kärnan i boken på ett utmärkt sätt. 

"Toalettfranskan" något omständig kanske..

18.11.2019



På engelska mer rakt på sak utan krusiduller. Språkvetaren Lars Melin, intressant föreläsare. Är svenska ett "ordfattigt" språk. Nej, hävdar Lars. Lånar vi många ord från andra språk? Ja, det gör vi - det har vi gjort i alla tider. Svenska språkets rötter: 1/3 rent svenska ord, 1/3 från latin och grekiska och 1/3 från tyska.

Litteraturens lördag i Örebro

17.11.2019




2000 besökare. Håkan Nesser var dragplåster, talade om sin senaste bok Halvmördaren. Huvudpersonen i boken kan nog med fog kvala in som gubbjävel. Det var det som gjorde att han tog sig sig tid att prata lite med mig om mina "Gubbjävlar", och boken fick han med sig. Det fick många andra också - lyckad dag på Örebro Stadsbibliotek.

Merchandice kan vara nice...eller?

06.11.2019


Rött flagg signalera min hjärna
Men ändå vill jag så gärna
Dra på mig den här på ett event
Men bara om det tas som ett skämt
Det kallas visst för merchandise
Och visst vore det najs
Att nöjd och glad kunna konstatera
Att en t-shirt hjälpte till att sälja flera

Roy Anderssons film inspirerar

01.11.2019


"En duva satt på en gren och funderade på tillvaron heter filmen", såg om den i kväll. Gubbarna i filmen påminde stundtals om mina gubbar, men det jag främst fäster mig vid är hur han fryser scenerna så att man hinner ta in och reflektera. Slow motion och sparsmakad scenografi, i motsats till action och fragmentering.

Smaka på!

01.11.2019



Inte behöver man köpa grisen i säcken numera när man köper böcker. Här kan du "provsmaka":
https://www.smakprov.se/sok/?sok=bornvik

"Kvarlämnat" har fått en kompis

27.10.2019

Vet inte vad "Kvarlämnat" tycker om att få en lite mindre kompis bredvid sig..Två är bättre än en. Tre är ännu bättre. Dom får maka på sig så småningom. Det kommer att ta ett tag. Romanen med arbetsnamnet "Nätmannen" har nått till stadiet grovmanus, mycket arbete återstår.