Klassiker - omläsning

När jag tröttnat på den skönlitterära moderniteten tar jag min tillflykt till klassikerna. Läser om och låter berättelserna föra mig tillbaka till andra tidsepoker. Hjalmar Söderbergs prosa, gammaldags men den fäster hos mig. Sven Delblancs mustiga berättande fyllt med dramatik gör det också. 

Det lyckligaste folket

Läste i bladet om en slags tävling
Statistik var visst medlet att det lyckligaste folket kora
Finland vann
Den segern jag gärna dem unnar
Men tveksam är jag dock
Att lycka med siffror kan mätas

Råkade se en bild

En bild som väcker minnen. Idag innanför väggarna kreeras damfrisyrer. För länge sen var det fötter som skulle beklädas av skohandlarna, mina älskade farbröder Olle och Åke. Ofta tittade jag in efter skolan och fick ett mellanmål inne på kontoret, det fanns alltid frallor, smör och ost (och massor av vänlighet och humor som kom både mig och kunder till del).

Aktuellt

 Du unga flicka
 Det fyller mig med sorg
 Att du låter dig ledas
 Av alla dessa influencers
 Snyltare är de
 Som tar en bit av din själ
 Yta är deras scen
 Penningen deras gud

Boken fördjupar

Äntligen blev det av. Nu har jag läst boken. Filmen är en klassiker med Anthony Hopkins och Emma Thompson i huvudrollerna. Jag såg den och blev djupt påverkad. Den själsliga korsetten som bärs av butlern Mr Stevens och som fyller hans liv och som styrs mot missriktad idealism. Miss Kenton upptäcker revor i hans mentala rustning. Men de är inte tillräckliga. Hon finner ett annat liv. Men de glömmer inte varandra. Man hoppas att kärleken ska vinna. Slutet är thrillerartat. Till skillnad mot filmen tar boken sig tid att gå in djupare i karaktärerna och händelseförloppet.

Filmen är fantastisk, men boken är ännu bättre

AI hot eller möjlighet?

Jag lät AI-verktyget Chatbox göra en sammanfattning av vad läsarna tycker om mina böcker. Intressant. Det roboten fick ihop stämmer förvånansvärt väl med verkligheten. Det är inte så att den kopierat utsagor. Den har sammanfattat med "egna ord".

 "De positiva reaktionerna på Leif Bornviks böcker inkluderar ofta beröm för hans förmåga att skapa realistiska och trovärdiga karaktärer. Många läsare uppskattar också hans förmåga att skildra komplexa relationer och de olika nyanserna av svek. Bornviks skrivsätt anses ofta vara gripande och engagerande, och hans böcker har ofta beskrivits som emotionellt laddade och djuplodande. Många läsare är också imponerade av Bornviks förmåga att fånga vardagen och de små detaljerna som gör berättelserna mer levande."

Hemma igen

Hemma igen, försöker smälta alla intryck från helgen i Åre. H e l a familjen samlad och pappas "lilla" tjej som fyllde 50. 

Ett hjärta av guld
Det bär du inom dig min kära dotter
Ett hjärta fyllt av kärlek och värme 

Din aldrig sinande omsorg
Som omsluter oss dina nära och kära.
Och alla dina vänner
Du ser dom som behöver dig
Du ser henne först av alla
Fotbollstjejen som sitter där ledsen på bänken

Du ser oss när livet för oss in i mörker
Där vi inte vill vara
Då finns du där.
Du ingjuter mod.
Du får oss att se hoppet, ljuset i tunneln 

I ditt hjärta av guld kan det bli trångt
Många ska få plats 
Det oroar mig lite
Även det bästa hjärta kan brista. 

Men, det är sådan du är min kära dotter
Det fyller mig med stolthet och ömhet
En dotter med ett hjärta av guld
Vad kan man mer begära

.

Tomteluva på?

Dorotea, bokhandlaren tyckte jag borde ställa upp och signera. Bokbord vid skyltfönstret, utomhus således. Minusgrader, Det fick bli klädlager inkl thermobrallor. Men tomteluva, nej, nej … Härlig stämning, småstadskänsla på torget med glada människor (och hundar)

Hemma igen med lyckokänsla

Stolt och glad

Jag har kallat mig "författare" länge. Nu kan jag göra det med Sveriges Författarförbund i ryggen. Jag är invald som medlem, efter att min senaste bok blivit bedömd av proffs i invalsnämnden. Långt ifrån alla som ansöker blir medlemmar.

Sorg och saknad

Du är inte med oss längre. Dina låtar har gått rakt in i hjärtat på mig, rört om mina känslor, som all bra musik gör. Men det du skapat finns kvar, Lasse, och då gör du det också - för alltid.

Inte bara elbilar behöver laddas 

Bokfest!

Roligt att åter få vara med i denna bokfest i min gamla hemstad. Senast jag deltog kom det över tvåtusen besökare, och många fick jag en pratstund med vid mitt bokbord. Ungdomsvänner som ställde stora krav på min igenkänningsförmåga efter alla dessa år. Det var säkert ömsesidigt, men lättare för dem - jag hade ju en stor skylt  med mitt namn på vid bordet.

Omläsning

"Förbi vårt medvetande flimrar och fladdrar oavbrutet något som vi kallar minne. Ibland hejdas flimret ett ögonblick och kan betrakta en bildruta, en enda. Sanning eller lögn? Orsak och verkan? Det har inte med saken att göra."

Så beskriver Torgny Lindgren det vi kallar "minne". Kan det uttryckas bättre, tror inte det.

Salva Ukraini!

Spänningen släpper ...

"Boken var både spännande och rapp i handlingen. Författaren har lyckats fånga personer och tidsandan väl."
B.F.

"Vilken bra bok! Det finns allt i Grader av svek! Kommer det en fortsättning? Vill veta hur det går för Tom och Lise."
J.H.

"Lättläst, visst, men en riktig bladvändare. Man vill verkligen veta hur det ska gå för Tom och de andra. Bra flyt, bra ordförråd, omväxlande, bra persongalleri. Miljön är också utmärkt skildrad, både branschen och miljöerna. Sammanfattningsvis; författaren är duktig på att beskriva karaktärer och miljöer. Handlingen drivs hela tiden framåt, man blir nyfiken och man vill vidare. Lättläst utan att vara ytligt eller banalt, tvärtom varierat språk och ordförråd."
H.J.

"Grader av svek är en i mitt tycke mycket välskriven och oerhört fängslande psykologisk thriller."
G.G.

"Kanonbra bok. En riktig page-turner som man inte kan släppa förrän man läst den från pärm till pärm."
S.A.

"Spännande och välskriven. Jag gillar ditt språket."
I.S.

"Bra bok! Läs den!"
L.R.

"Kunde inte sluta läsa."
H.R.

Att låta sig inspireras

”Slas”,en av mina favoriter. Hans språk lyser i avskalad skönhet, de finurliga upprepningarna och placeringarna i berättelserna som bindemedel. En stark inspirationskälla för mig. Särskilt när jag redigerar manuset. Han har hjälpt mig att ha modet att stryka det som inte säger något. Jag faller inte för frestelsen att försöka brodera fram ett ”vackert språk”. Jag tror att jag hittat fram till min egen berättarröst med Slas som en stödjande förebild. Det enkla, klara ger orden större tyngd. 

Min bokradar är ur funktion

Hur har jag annars kunnat missa Valerie Perrin. Men nu har jag hittat henne - mer av en slump - i "bokbytarlådan" här på landet. Redan efter de första kapitlen var jag fast, eller snarare knockad, av hennes prosa som naglar fast mig, av storyn som får mig att fortsätta, fortsätta ... Jag delar upplevelsen med en miljon fransmän. Boken är översatt till trettio språk. Hur har jag kunnat missa  henne?
Du också kanske? Läs den!

Inte bara Djursholm ...

Är namnet Fjugesta bekant? Kanske, kanske inte, men den orten och andra är geografiska platser i boken också bl a Amsterdam, Lidingö, Verbier, Cupertino i USA. Men jag förstår. I lokalpress måste det finnas en koppling,

Ensamhet

Jag passerar hagen varje dag på min morgonpromenad. Hon kommer när jag ropar på henne, nosar lite försiktigt på mig. Jag småpratar lite med henne. Hon ser på mig med sina milda ögon som säger mig att hon vantrivs att gå där ensam. Hästar är flockdjur. Vi också - i alla fall de flesta av oss.

Inte bara mobilen behöver laddas

Kropp och själ också. För mig är siesta-slummern en daglig rutin. All tid jag tillbringat i Spanien grundlade vanan. Här på landet fäster jag blicken en stund på den majestätiska segelbåten. Den lätta sömnen föregås av ett jämt flöde av episoder, reflektioner och ideer. Jag vaknar efter cirka fyrtofem minuter. Bara fragment av dessa tankar finns kvar, Men ibland händer det - att något har fäst som har med mitt skrivande att göra: en scen, en dialog, ett skifte i berättelsen. Siestan är en hjälpfull kamrat.

Håller med henne

”Som författare vägrar jag inlemma mig i det metaforiska adjektivproppade blomsterspråk om naturen som premieras i detta land. Jag hatar det och undviker det. Jävla borgerliga snobberi som enbart är till för att sålla agnarna från vetet. Boklistor som elitskribenterna på tidningen är överens om är prima litteratur. Har det någonsin kommit något bestående ur en sådan lista, där så många är överens?”

Marianne Lindberg De Geer

Foto och text SVD

En påminnelse om att ta vara på sin tid

Den stunden, en stark, varm kärlek till Olivia, det lilla undret jag höll i famnen. Det känns som det inte var så länge sen. Men det är det ju - åren trycks ihop. Vuxenlivet väntar på dig nu älskade Olivia.

Synd att ...

Barn och vuxna läser allt mindre. Ibland kan det vara bra att "boota" om systemet. Att läsa eller lyssna på böcker är som att vädra ut hjärnan, lite korsdrag då och då ger nya perspektiv på tillvaron och göder kreativiteten.

En dag kvar . . .

Eftertankens kranka blekhet trycker upp mig mot väggen. Varför utsätter du dig för detta frågar jag mig själv.? Lider du av någon slags hybris light, eller vad är det som gör att du vågar? Kärleksscenerna, får en gubbe skriva om sådant?

Vickan har fått stå ut med mig när jag varit som djupast inne i skrivprocessen. Jag har frågat henne många gånger under arbetet med manuset om hon vill läsa det. Hon har alltid svarat: "Jag läser när det är klart."

Nu läser hon. Jag frågar inte rent ut vad hon tycker, bara om hon drivs att läsa vidare. Hon svarar: "Ja, det gör jag. Jag vill absolut veta hur det går för Tom och de andra."

Det gör mig lite lugnare inför morgondagen, men inte så mycket ...

Upp i det blå

Jag kommer att tänka på Ikaros, han som flög för nära solen ... Jag drabbas av en smula hybris när jag nu publicerar min tredje bok Grader av svek. Har jag verkligen lyckats pressat ur mig tre böcker?

Fem år av slit, en ojämn kamp med självförtroendet som åkt berg- och dalbana, men det självpåtagna tv¨ånget att vilja skriva har alltid segrat. Hoppas min landning på jorden blir skonsam. Läsarna bestämmer om den blir hård eller mjuk.

Äntligen!

Tryckpressarna rullar och nedräkningen tickar på. Efter två år och stora födslovåndor är boken snart hos läsarna. Det måste ju firas så klart. 

Väntan, väntan ...

Jag hade räknat med att boksläpp före påsk, men så blir det tyvärr inte. Mycket med förlaget nu, men jag har kämpat så länge med projektet så jag får ge mig till tåls. Även Tom, huvudkaraktären, får göra det. Han väntar otåligt på att få avslöja sina jobbiga relationer. Nu är vi en bit in i april tryckkorret har jag godkänt och omslaget också. Hoppas på boksläpp i maj.

Visst minns man

Trevlig påminnelse på morgonpromenaden. Vem minns inte Bä, bä vita lamm och Ekorrn satt i granen. Hon kunde hon Alice …

Botemedlet

Med tredje boken snart på väg ut inställer sig en känsla av tomhet. Botemedlet är att dra igång ett nytt projekt. Tankarna studsar lite hit och dit. Det lutar mest åt en story som utspelar sig i en känd miljö sedan många år: Gran Vista (som kommer att heta något helt annat såklart). Det finns ett rikt råmaterial …

Att hon hinner med

Min dotter Åsa driver it-konsultföretaget Wild Consulting AB i Täby. Hon är specialiserad på att projektleda tester av olika system och applikationer och har kunder både i Sverige och utomlands. När hon inte arbetar i sitt företag ägnar hon många timmar i veckan åt att vara tränare i Viggbyholm IK:s damlag i fotboll, eller Viggan som alla säger.

Stolt är bara förnamnet ...

Det närmar sig

Någon gång i vår blir det. Boksläppet. Projektet "Nätmannen" närmar sig sin fullbordan och får en titel som speglar bokens tema: Svek. Kan svek försvaras? Det överlåter jag åt dig som läsare att avgöra. 

Så kom det till slut

Viruset. Fem doser hjälpte. Eländig hosta och trött, trött, men inte värre än en kraftig förkylning. Efter två veckor symtomfri och pigg. Tänker på min gode vän som drabbades i början av pandemin. Inget vaccin och osäkra behandlingsmetoder. Det kostade honom livet.

En "måste" bok

Jag ska erkänna att jag var misstänksam när jag börja läsa den - trodde det var en "sensationsbok" - typ, titta hur de superrika lever! Och visst det är med. Men, analysen med stöd av faktaunderlag är tankeväckande för alla, oavsett var man politiskt hör hemma. Läs den!

Projekt "Nätmannen"

Det var här man hängde

Bar Intim. Minsta möjliga beställning. Kompisarna. Många timmar. Skolk ibland. Vad är på gång? Till helgen. Kärleksbekymmer. Korkade föräldrar. Framtiden som en ocean av vad då? Lumpen väntade som en svart hägring. 

Delar av gänget träffas fortfarande. Tyvärr ofrivillig paus (Covid). Hoppas på ett återupptagande av nostalgitripparna.

En tät berättelse

Som får mig att tänka på min far. Jägare han också. Hans förhållande till de djur han jagade var komplicerat. Jag förstod det aldrig. Han berättade för mig att det hände att han sänkte sitt vapen vid åsynen av en ståtlig råbock som bevakade sitt revir från en upphöjning i skogsbrynet. Kerstin Ekman gör en djupdykning i den pensionerade jägmästaren Ulfs själsliv. Ett slags bokslut över ett liv som präglats av jakten, skogen, jaktlaget, Och hur en ensam varg ställer det han levt för på ända. På återhållen prosa serverar hon en omskakande berättelse. Jakten och vargen är ramen, men det handlar om livet och vad man gjort med sina dagar

Valvakeminne

I "forntiden" närmare bestämt 1970 var jag med i TV-huset vid SVTs valvaka. Jag ingick i IBMs organisation som ställde upp med datorkraft (bastanta stordatorer på den tiden).  Journalistlegendaren Gustaf Olivecrona var projektledare (superduktig). Trevlig fest efteråt när allt var över. Hur det gick? S satt kvar med stöd av VPK.

Skilda världar

Omtalad, diskuterad, storsäljare, men jag orkade inte genom boken. "Nyanserna" får vara för min del. Koryféerna däremot var en bladvändare. Hennes utforskning av folkhemmet fullföljs nu med mordet på Olof Palme som tema. Fiktion med en underton som kopplar till den verkliga händelsen. 

Äntligen!

Torbjörn Flygt är tillbaka. Vi är säkert många som väntat på att få följa Johan Krafts fortsatta livsresa, killen som vi lärde känna i "Underdog" och "Outsider". I den nya boken är han som så många andra klassresenärer fast förankrad i medelklassen. Hur fast? Det hoppas jag boken kan ge svar på.

Nostalgi

I det vackra huset i förgrunden bodde en gång författaren Hjalmar Bergman. Senare huserade där Nerikes Allehanda i folkmun: "Närkes Elände". Det gulfärgade huset i bakgrunden är Örebro Teater. Där i källaren låg i min ungdom jazzklubben Birdland. Många stora artister "jammade" där fram på småtimmarna andäktigt beundrade av oss som trots låg ålder lyckades krångla oss in. Vi var experter på att simulera "övernattningar" hos kompisar. De vita kuddarna som syns i vattnet är antagligen en "installation" i den årliga konstutställningen Open Art.

(Foto: Ronald Enström)

Lundells sjunde

Har läst dem alla. Det faller inte i god jord vad han tycker och säger hos alla - särskilt inte hos kvinnor verkar det som. Är det hans relationer som spökar? Nu är han i alla fall en slemgubbe för många, särskilt yngre kvinnor. Men läs honom inte då! 

Var fjärde man här i landet öppnar aldrig en bok. Han frågar sig varför? Och svarar själv: "Hela litteraturvärlden och humanioravärlden, som man säger från akademiskt håll, är kvinnodominerad. Vi dränks av deckardrottningar och kvinnobok-klubbar."

Han är på spåret, men lite tveksam är jag. Köper inte tvärsäkerheten, finns nog andra skäl också. Men annars ångar han på som vanligt i sjuan som är helt i dagboksstil. Huvud på spiken i mångt och mycket. Delar inte hans uppfattning i allt men triggar tankar och reflektioner hos mig. Men jag är ju man, det kanske det som är grejen. En bok av en man till en annan man. Finns inte så många.

Smeksamt för gommen

Ditekt efter tandläkarbesöket, ingen bedövning som tur vad. Bara några steg bort: Delii Di Lucas mimestronesoppa - Mama mia vad gott! 

Evander evigt intressant

Per Gunnar Evanders romaner har alltid fascinerat mig. Hans berättelser präglas av pessimism, vånda och rädslor. Ändå tränger humorn igenom, ibland överraskande. Han behöver inte mycket "rekvisita" i form av miljöbeskrivningar och dramatiska vändningar. Det räcker gott med det som händer inom karaktärerna. Och det hanterar han fulländat.

Inspirerande. 

Vinter eller inte?

Igår stilla och krispigt kallt,-18. Isen funderade på att lägga sig. Våra vänner i vattnet signalerade att de förväntade sig ett kosttillskott.

Idag plusgrader, kosttillskottet får vänta. Isen också.

Väntans tider 

Ja, jag vet. Tålamod, tålamod. Förlagen översvämmas av manus från förhoppningsfulla författare. Det sägs att de större förlagen får in över tusen icke beställda manus på ett år. Väntetiden på svar är minst ett par månader. Jag slits mellan hopp och uppgivenhet. Hur realistiskt är det att försöka konkurrera med de redan etablerade och kända författarna om utgivningsutrymmet? Det räcker inte med en släng av hybris -  en blåögd optimism måste till. Den kan jag uppbåda korta stunder. Men resten av tiden ... måste sätta igång med nästa projekt, det enda som hjälper hoppas jag.

Hjärtat klappar

Det har gått elva år sedan vi sålde Cypoint. Varumärket har återuppstått i ny skepnad. Några av våra duktiga medarbetare har gått samman och format det nya Cypoint. Fantastiskt roligt!

Ingen nyhet direkt

Krönikören Hugo Rehnberg reflekterar över att det är så få män som romandebuterar.  Kvinnodominansen är bedövande stor inom hela den litterära sfären. Tråkig utveckling, killarnas röst behövs också. Särskilt i dessa tider då mansrollen ständigt är under lupp. Det behövs olika "ingångsvärden". 

Förra året inställt på grund av Corona. Ser fram emot att träffa läsare och kollegor igen. Välbesökt event. Senast det begav sig flera tusen besökare.Laddar med välfyllt bokbord och kommer att pitcha för nästa bok som förhoppningsvis kommer ut i vår.

Att lämna manuset till korrekturläsaren känns som point of no return. Ett och ett halvt år har det tagit att komma dit. Vet att jag kommer att ångra mig, att jag skulle fila lite till, men måste intala mig själv att det är dags att sätta punkt bokstavligen talat. Känner en slags tomhet, jag släpper greppet om karaktärerna, de som blivit mina vänner (och fiender ibland). Kan bara hoppas att  de överlever  förlagens närgångna granskning.

Om en månad kommer de syskonen "Poppie" till vänster intar sonens familj och "Sixten" till höger dotterns. Själv älskar jag hundar, är uppvuxen med dem och varit hundägare under många år. Vet vad det innebär. Mycket tid krävs för de nya familjemedlemmarna. Har varnat, men fått ge mig. Även jag har drabbats av svår sötchock. Nu väntar jag lika otåligt på ankomsten. Det blir nog hundkorgar mm hos oss också. Ser fram emot "valppassningar".

Badflotten här på landet var BB. Nu ska världen upptäckas. Simträningen har börjat. Jag stod en meter från dessa dunbollar när jag tog fotot. Föräldrarna iakttar mig intensivt, men gör inga försvarande utfall mot mig. De har vant sig vid vår närvaro, ser oss kanske som barnvakter och förstår att vi är lika angelägna att deras telningar ska få växa upp och bli starka och vackra gråtrutar. Farorna är många. Vi hoppas att de flyger med mamma och pappa om några veckor bara.

För dem som anser det får det bekräftat av  Brasse och de andra välgestaltade karaktärerna i filmen "Bäst före". En tragikomisk historia.  Det är ingen ny film (premiär 2013) som återkommer då och då i diverse tv-kanaler. Såg den igen häromdagen. Många kopplingar till min bok "Gubbjävlar". Får en en släng av hybris och tänker: Varför inte en uppföljare? En film som bygger på boken.

Friflygande gojan "Putin"på besök idag. Han knallade runt och såg ut som om han ägde stället. Försökte ta ett allvarligt snack med honom. Problemet är att man får rikta in sig på ett öga i taget. Det tar inte. Det vet han. Så ropar han "pappa". Hjälp! Har jag adopterat honom nu?

Att ett manus får vila eller "ligga till sig" vare sig det är planerat eller av nöden frambragt (oj, uråldrig formulering) får en att se brister och luckor i berättelsen.

Det gäller bara att inte vara för klåfingrig. Svår avvägning. Självförtroendet åker berg och dalbana.

Karaktärerna har ändrat skepnad till viss del. Bra eller dåligt - vet inte. Kan bli några justeringar. Men berättelsen håller ihop, vilket är viktigast. 

Operation flytt avslutad. Tiden inne för att ta tag i redigeringen av manuset igen. Söker inspiration på nya promenadvägar. Isen har lagt sig i de inre vikarna i Stora Värtan.

Bogesundslandet skymtar i fonden, Lidingö några hundratal meter bort på andra sidan viken.

Redigerar manuset. Kapitel 25, krångligt, fastnar i detaljer. Men så känns det som att jag är igenom (för den här gången).

Måste ta en paus, göra något annat. Loggar ut, reser mig från skrivbordet. Får en känsla av att jag glömt något. Lagrade jag dokumentet?

Loggar in med darrande händer, plockar fram dokumentet. Den gamla oredigerade texten hånler mot mig ...

"Tonerna kommer stötvis och hackar upp melodierna i småbitar. Särskilt njutbart är det inte. Men att han sitter där på helgerna i sin ensamhet med sjön som bakgrund är en vacker bild som förlåter den bristande musikaliska kvalitén. Och modig är han när han för öppen ridå demonstrerar sina musikaliska brister."

Det är roligt när läsare hör av sig, uppskattande, kritiskt, frågande. Det spelar ingen roll. Viktigt att få reaktioner på det man publicerat. En bild på quiltad liten tavla till exempel som dök upp i mejlboxen.

 
Undrar vad damerna tänker på? Vad säger deras blanka ansikten? Att gubbar är som dom är? Att kvinnor är mer färgstarka, vackrare, klokare? Eller att boken lämnat dem oberörda?. Fritt för tolkningar

"Våra elefanter vill bada", sa cirkusdirektören. Polismästaren skruvade på sig. Nog för att han var van vid svåra beslut, men att släppa ut åtta elefanter i Svartån, mitt i stan dessutom. Kunde han verkligen tillåta det? Men hans hjärta klappade för de stackars djuren som fick trava runt  i manegen i en förödmjukande utstyrsel. Och inte hade de det bättre när de var lediga, fastkedjade i trånga tält. Han gav sitt tillstånd.

Inte vet jag om historien bakom bilden är sann, men den satta igång min fantasi när jag såg bilden från 1961. Platsen är nedanför slottet i Örebro.

"Jag tycker att den här boken är underbar och har en träffsäkerhet med hög igenkänningsfaktor. Boken är lättläst och går snabbt att läsa. Jag uppskattar att varje kapitel handlar om en "ny gubbe". Boken får mig att känna både vemod, sorg, glädje och humor. Jag kommer på mig själv att skratta flera gånger men det finns också ett djup i boken som får mitt hjärta att bli både varmt och ledset."
Kulturell,se

"Humoristiskt med en smula allvar i botten så är Leif Bornviks bok
Gubbjävlar där han gör nedslag i gubbar tankar om livet, kärleken och döden. Gubbjävlar är en välskriven och rar bok med träffsäkra illustrationer av Titti Winbladh. Leif Bornviks skriver genuint och rakt på med bra flyt om gubbarnas trevande och ofta valhänta försök till närhet. De som växte upp i en tid då pojkar inte fick gråta. En bok att skrocka igenkännande till eller läsa för att
försöka förstå Gubbjävlarna i ditt liv. Trevlig och småroligt kommer du ha i alla fall."
Bokbloggen Min bokhylla

"Omöjligt att lägga ifrån mig boken. Sträckläste hela till
slutet. Massor av igenkänningstecken. En hel del spännande och
"crazy" infall. Med visst vemod vände jag det SISTA bladet.
Läsare som köpt boken på Bokus."
Från läsare, publicerad på nätbokhandeln Bokus

Tegnell har förklarat gång på gång
Måste han göra det med en sång

För att de som vägrar att förstå
Kanske bättre följer råden då

De som tror sig odödliga vara
Och på sig själva tänker bara

På Valborg vill man gå på fest
Det blir en svår och viktig test

Två meters avstånd ska alla hålla
Tegnell kan tyvärr ej komma och kolla

Projekt "Nätmannen", grovmanus klart och jag drar en lättnadens suck. Slutet blev vad jag hade hoppats på, men det var inte givet - långt därifrån. Huvudpersonens komplexa själsliv vållade mycket huvudbry. Nu väntar den sega, tidskrävande redigeringen...suck igen.

Äntligen ställde Titti ut. Hon skapar storslagna berättande målningar. Jag hade lyckan att förvärva ett av hennes allegoriska verk som berättar om den ständiga kampen mellan gott och ont. Den skymtar för övrigt till höger på bilden.

Jag har haft målningen på kornet och var lite nervös att jag inte skulle hinna dit i tid. Men nu är den min och den kommer att få en bra plats här hemma.

Mycket trevligt var det på vernissagen, trångt och mycket folk på idylliska Alvikstorpet i Bromma.

Illustrera böcker kan hon också, det har hon visat med egna publikationer och i min bok "Gubbjävlar",

Adalbert Hanzons liv flyter fram som en trögflytande förorenad flod där han inte förväntar sig annat än att det så kommer att förbli till slutet.

Men så en dag händer något...mer
vill jag inte avslöja om denna lite vemodigt humoristiska skildring av en gubbjävels tillbakablickande och desperata försöka att återknyta till förlorad kärlek.

Jag har läst det mesta av Nessers omfattande produktion. Han är precis som jag bördig från den närkingska myllan. Inbillning eller ej, men när jag läste boken var det hans röst jag hörde, de dialektala spåren fanns där.

 Nesser kan det här med att bygga upp spänning, han är ju främst deckarförfattare, även om just denna bok är håller gränsen flytande när det gäller genre.

Anna Gavalda slog igenom 1999 med dunder och brak med novellsamlingen Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans. Trots att hon är berömd, prisbelönt och produktiv har hon inte funnits på radarn hos mig. Men kanske ändå. När jag sorterade om lite i bokhyllan hittade jag denna olästa tegelsten (552 sidor).

Hon är krävande att läsa, Ordflödet tenderar att dränka en, men man stannar kvar.

Hennes språk är modernistiskt, fyndigt, humoristiskt och bär upp den originella och bitvis rörigt presenterade storyn som väcker tankar och reflektioner och en intressant inblick i franskt medelklassliv.

Julen står för dörren, eller rättare sagt, den bankar på med hårda, uppfordrande slag. Allt måste klaffa, bli perfekt. Kraven, förväntningarna tröttar ut oss och bäddar för att den idealiserade bilden av "all in and a super Merry Christmas" sällan klarar att möta verkligheten.

Tänk om vi kunde tona ner alltihop, låta julen bli en vilopaus - t o m låta mobilerna också få vila.
Ja, tänk om ...

Och i morgon, juldagen, startar mellandagsrean. Den sedvanliga blåsningen av köphungriga, prylfixerade konsumenter.

Julen ger numera mest upphov till dystra tankar hos mig,som jag försöker mota bort, när jag i stället borde glädjas åt att jag får vara tillsammans med mina nära och kära.

 Reportern Maria Svensson tyckte att boken stack ut och tog ner mig till Täby Centrum för intervju och fotografering. Just Täby C är en viktig scen för vad som utspelar sig i boken.

På förmiddagar brukade jag sitta på något av caféerna och studera människor, särskilt gubbar i min egen ålder.

Fantasi parat med iakttagelser och, det måste jag erkänna, lite tjuvlyssning gav inspiration och stoff till delar av boken. Länk till artikel:

 https://www.stockholmdirekt.se/nyheter/tabybo-slapper-bok-om-gubbjavlar/repsle!GJCRSyloquaZ63gLq1ziOQ/

När jag släppte min första bok Kvarlämnat på perrongen fick jag tillfälle att berätta om den hos Länsradion i Örebro.

Även Gubbjävlar väckte intresse på Länsradion när den släpptes. Radioprofilen Anita König pratade om den i sitt populära program.

Hon gillade den. Det gladde mig att hon fångade kärnan i boken på ett utmärkt sätt. 

På engelska mer rakt på sak utan krusiduller menar språkvetaren Lars Melin, intressant föreläsare.

Är svenska ett "ordfattigt" språk. Nej, hävdar Lars. Lånar vi många ord från andra språk?

Ja, det gör vi - det har vi gjort i alla tider. Svenska språkets rötter: 1/3 rent svenska ord, 1/3 från latin och grekiska och 1/3 från tyska.

2000 besökare. Håkan Nesser var dragplåster, talade om sin senaste bok Halvmördaren. Huvudpersonen i boken kan nog med fog kvala in som gubbjävel.

Det var det som gjorde att han tog sig sig tid att prata lite med mig om mina "Gubbjävlar", och boken fick han med sig.

Det fick många andra också - lyckad dag på Örebro Stadsbibliotek.

Rött flagg signalera min hjärna
Men ändå vill jag så gärna

Dra på mig den här på ett event
Men bara om det tas som ett skämt

Det kallas visst för merchandise
Och visst vore det najs

Att nöjd och glad kunna konstatera
Att en t-shirt hjälpte till att sälja flera

"En duva satt på en gren och funderade på tillvaron heter filmen", såg om den i kväll. Gubbarna i filmen påminde stundtals om mina gubbar, men det jag främst fäster mig vid är hur han fryser scenerna så att man hinner ta in och reflektera.

Slow motion och sparsmakad scenografi, i motsats till action och fragmentering.

Inte behöver man köpa grisen i säcken numera när man köper böcker. Här kan du "provsmaka":

https://www.smakprov.se/sok/?sok=bornvik

Vet inte vad "Kvarlämnat" tycker om att få en lite mindre kompis bredvid sig ...

Två är bättre än en. Tre är ännu bättre. Dom får maka på sig så småningom. Det kommer att ta ett tag.

Romanen med arbetsnamnet "Nätmannen" har nått till stadiet grovmanus, mycket arbete återstår.